Det finns en mycket god anledning till att Vinyl Me, Please kopplar musik med alkohol. Och, ärligt talat, är jag inte så säker på att VMP:s grundare ens visste det när de slog sig ned på den idén. Självklart är båda betryggande medel som får dig att slappna av efter din dag, varje klunk, varje låt får dig att njuta av varandra mer och mer. Men jag påstår att det finns en mer praktisk anledning. Musik och alkohol är två av mänsklighetens äldsta, mest primitiva skapelser. Och båda kom nästan säkert till av en slump.
Helvete, dessa beats och toner som regnet gör får faktiskt låta bra tillsammans av någon anledning!
Helvete, detta korn som av misstag blev blötlagt i regnvatten och sedan satt i solen i några dagar får faktiskt att må bra av någon anledning!
Under årtusendena har vi som art förfinat dessa olyckliga mirakel till vad vi har idag. Och vad vi har är mycket, mycket bra. Vi – barnen av 21:a århundradet – är otroligt, vilt lyckliga att ha så bra grejer till vårt lättillgängliga förfogande. Det är en metaforisk (och bokstavlig) överflöd av rikedomar! Jag, amatörmusiklyssnare och alkoholdrickare att jag är, skulle hävda att det vi har är det bästa som mänskligheten någonsin har haft. Men låt oss komma till saken, ska vi?
Medan jag berömmer cocktailrecepten som skickas av kungamakarna på VMP (och de är mycket bra cocktails), är den ultimata drycken att kombinera med musik vin. Både ett album och en flaska kommer helt formade som deras respektive skapare avsåg att du skulle njuta av. Båda formas av tidens gång, vilket möjliggör en utveckling och – i vissa fall – passerar en topppunkt av njutning och konfronterar sedan ett brant fall. Och precis som musik kan vin göras i en mängd olika stilar, eller genrer om du så vill. Vissa av vintyperna matchar faktiskt genrer av musik förvånansvärt bra. Här är några exempel…
Chablis är inte din mormors ekiga, kaliforniska chardonnay. Det är det raffinerade uttrycket av druvan och det är biter, salt och syrligt. Och jäklar, går det ner bra. Det är slankt och smidigt och lämnar ett avtryck. Ärligt talat, det skär som en laser. Detta är vinet att dricka när man lyssnar på Kanye eller Kendrick. Oavsett vad de gör, gör de det med finess och glans. Det finns en stor stil och talang bakom varje enda låt och Chablis är mycket likt det. Det slår dig i munnen och får det att kännas som en kyss eftersom människorna som skapar det vet vad de gör och gör det med självförtroende.
Fullbodied men på något sätt lätt och smidig på gommen, detta är ett vin du kan gråta i. Precis som countrymusik är Nebbiolo djupt rotat i tradition. Barolo (“Vinerna av vin”) och Barbaresco (“Drottningarna av vin”) är två historiska italienska delregioner som finns i Piemonte och anses av ett inte obetydligt antal människor att vara bland de bästa vinerna i världen. Vanligtvis har dessa viner noter av tjära och ros, vilket – åtminstone för mig – väcker en distinkt countrykänsla. Äkta, klassisk countrymusik (Willie Nelson, Johnny Cash, etc.) kan vara bekymmerslös eller förödande och, ofta, båda på en och samma gång. Den handlar om det mörka och ljusa, precis som Nebbiolo. Visst, det har noter av körsbär och hallon, men det är också fullproppat med tobaksnoter. Och det har tanniner som kommer att gripa tag i din tunga och inte släppa, precis som en bra countrysång gör med ditt hjärta.
Modigt och utmanande i sin ungdom, men mjukare och fortfarande en tungviktare när den mognar, Bordeaux är mycket lik klassisk rock. Ett ungt Bordeaux har tanniner som attackerar gommen när det är ungt, men möjliggör en graciös åldring som gör att en flaska kan förbli livlig i decennier. Precis som hur en klassisk rocklåt kan vara kontroversiell vid sin release men sedan, 30 år senare, kan användas i en bilreklam. Bordeaux och klassiska rockikoner är ofta imiterade världen över men sällan, mycket sällan överträffade. Led Zeppelin fyllde arenor som Bordeaux fyller vinkällare. Människor kan helt enkelt inte få nog av detta och, i vissa fall, är de villiga att slanta upp tusentals dollar för en flaska – ungefär som hur de kommer att spendera en liten förmögenhet på ett par biljetter till en Rolling Stones-show.
R&B kokar av spänning, funk och sex appeal. Precis som champagne. Champagne har en verklig dragning, som lockar den som dricker med sin nästintill oändliga ström av luftiga bubblor som dyker upp från ingenstans innan de slår gommen med en knivskarp kyss. Sedan, efter att skärpan avtar, kryper noter av lätt söt frukt (äpple, sockerlemon, ananas) in innan de ger dig något att tänka på med sina subtila jordtoner (champinjoner, hasselnöt, krossad sten). Det är en äkta förförelse. I princip är det R&B på flaska. Rik på honungsröster. Drivet av slinkiga, elektriska beats. Självsäkert med lockande rytmer. Det skulle nästan få dig att somna om det inte kräver att du rör på kroppen.
Jazz följer inte reglerna. Och det gör inte den amerikanska tolkningen av Pinot Noir. Jag menar, visst – det finns specifika ingredienser som är nästan ett krav för att göra något av dem. Men så snart du får druvorna i fatet eller musikerna till mikrofonen, släpps alla satsningar. Pinot Noir är en berömd känslig druva, som gör oförutsägbara saker under sin livscykel. Detta är ett vin som kan vara aggressivt syrligt och/eller tanniskt (tänk Sun Ra) eller det kan vara överdrivet, pinsamt sött och fruktigt (tänk Kenny G). Och det finns en nästintill oändlig klyfta fylld med varje tänkbar tolkning mellan de två. Och när det är i sitt sötaste läge får du något som är lätt, men ändå komplext. Dess noter av jordgubbe, björnbär och körsbär balanseras av vildblomma, skog och krydda. Du får något som nästan inte borde ge mening men som istället är omöjligt njutbart för sinnena.
Alex Byrnes is a television producer and freelance writer who lives with his fiancée and dachshund, Dude, in Brooklyn, NY. He pairs bottles of tasty wine with dope selections from his vinyl collection on Instagram @vinyl.and.wine.
Exclusive 15% Off for Teachers, Students, Military members, Healthcare professionals & First Responders - Get Verified!