“Parker i New York är få och sällsynta,” säger Tamsin Wilson medan hon sitter på en solig caféterass på gatan i Brooklyn. “Där det visas en grön ruta är det sällan grönt. Det är bara ett betonghål.” Hon kvalificerar observationen med ett bittert skratt. “Inte riktigt samma sak.”
Den mjuka musikern fyller mig i om sina frustrationer över bristen på tillgänglig grönska i staden. Vi diskuterar hennes kommande debutalbum, I Go Missing In My Sleep, som släpptes den 28 april. I samarbete med två nära vänner som det experimentella folktrion Wilsen har hon skrivit ett album som är lika mjukt och omfamnande som dess nyfikna titel antyder. Kanske är själva nyfikenheten, och därmed osäkerheten, strömmen bakom Wilsons skrivande. Hennes första ord på albumet vittnar om detta: “Åh, jag undrar hur du rör dina hundra små ben,” undrar hon tyst i öppningsspåret, “Centipede.” Det är en nästan barnslig tanke; man kan föreställa sig en ung person som drar i föräldrarnas ärmar, och frågar hur en hundra-fots insekt kan koordinera sina många lemmar. Det är också explicit visuellt, vilket passar med tanke på Wilsons bakgrund som visuell konstnär.
Luke Ottenhof är en frilansskribent och musiker med åtta tår. Han gillar pho, boutique-rörförstärkare och The Weakerthans.
Gå med i klubben!
Gå med nu, från 44 $
Kvalitetsmusik. Levererat till din inkorg.
Exclusive 15% Off for Teachers, Students, Military members, Healthcare professionals & First Responders - Get Verified!
