Pete Townshend namngav oavsiktligt power pop. Under 60-talet använde gitarristen i The Who den här termen för att beskriva sin grupps stil som ett sätt att koppla dem till grupper som Beach Boys och andra smarta, melodiska popakter som Townshend beundrade. Power pop, när det växte, blev en smal syster till punkrockens “bränn allt” -etik, men dess musikaliska konservatism ger den en ganska nördig känsla. Weezer-video för Buddy Holly där bandet framträdde i kostymer och glasögon var inte långt ifrån sanningen.
nPower pop är något lätt att definiera men det är ett ljud som är lätt formar. Efter att aktörer som Big Star och Cheap Trick definierade grunden på 70-talet började många akter att integrera olika aspekter av ljudet med varierande grad av framgång. Den fick en återuppvaknande på 80-talet med band som The Knack och dBs som gav det en ny våg-vridning. 90-talets alternativa rockboom introducerade en ny handbok - Kurt Cobain beskrev Nirvana som 90-talets version av Cheap Trick, och paradigmskiftet de inspirerade med Nevermind skapade en fruktbar grund för pop-orienterade låtskrivare och musiker att nå topplistorna. Med detta i åtanke följer här en utforskning av tio utgåvor som är väsentliga för power pop-genren och också viktiga för din rock/pop-samling.
Big Star har beteckningen “kultband” som följer dem vart de än går. Det är tragiskt med tanke på deras världsomspännande ambitioner — inbäddade i albumnamn som #1 Record — och hur de ville vara det första och sista ordet inom Beatlesque pop. Utmaningen med Radio City var att se om gitarristen/sångaren/sångskrivaren Alex Chilton kunde bevisa att han kunde fortsätta utan låtskrivarpartnern Chris Bell, som lämnade efter det kommersiella misslyckandet av #1 Record. Lättnaden vid att höra Radio City är hur Chilton inte bara levde upp till förväntningarna utan möjligen även överträffade #1 Record i processen. Det är en mer avslappnad och gles affär i vissa delar, men hans (och de andra medlemmarnas) behärskning av melodi och låtskrivning har inte avtagit: låtsekvensen från “You Get What You Deserve” till “Morpha Too” innehåller några av Big Stars bästa poplåtkompositioner. Chilton hade sin beste ballad hittills i “September Gurls,” med sina gitarrarpeggioner rakt ur Byrds låtarm, medan trummorna driver den framåt med en glad takt. Detta är en metod som har prövats många gånger av efterapande band som letar efter något av Big Stars magi, men ingen verkar ha lyckats fånga den idylliska men ångestfyllda känslan som Chilton gör här.
Exclusive 15% Off for Teachers, Students, Military members, Healthcare professionals & First Responders - Get Verified!