Varje vecka berättar vi om ett album som vi tycker att du behöver spendera tid med. Veckans album är Making A Door Less Open, det nya albumet från Car Seat Headrest.
Making A Door Less Open markerar det 12:e projektet på 10 år av Will Toledos band, Car Seat Headrest. Det är deras första sedan de gjorde om sin 2011 års genombrottsalbum Twin Fantasy i sin helhet, och deras första fullängdare med helt nytt material sedan 2016 års Teens Of Denial. Teens Of Denial var en charmig och självömkande pastiche av 90-talsrock, medan Making A Door Less Open är ett dramatiskt skifte mot att koppla samman med en bredare publik genom stora beats och mer elektroniska texturer.
Making A Door Less Open är verkligen ett Car Seat Headrest-projekt — men det är inte ett Will Toledo-projekt. Skriven och framförd av hans gasmask-bärande alter ego “Trait,” satte han sig för att göra albumet lite mindre självbiografiskt och separera Car Seat Headrest från Will Toledo.
Skiftet i ton är drastiskt. Albumet öppnar med “Weightlifters,” en låt som centrerar kring en knarrig synth-led och byggs upp med arenavänliga trummor. Toledo sjunger, “kanske jag borde börja lyfta vikter,” med högre ljudkvalitet än vi någonsin hört honom. Även om den elektroniska arenavänliga alt-pop-tonen var chockerande i början, kommer den ofta fram som uppriktig och genuin genom en hjärtlig prestation.
Det finns stunder genom hela skivan som känns lite mindre som genuina känslor, och lite mer som satir — för bättre eller sämre. Den energiska, storskaliga klagan till Hollywood, med titeln “Hollywood,” lutar mer mot det senare. Trait och trummisen Andrew Katz skriker “Hollywood får mig att vilja kräkas” genom låten, över ett riff som lika gärna hade kunnat placeras på en New Politics-skiva från 2015. Hollywood är placerad precis bredvid “Hymn (Remix)” i låtlistan, en låt som bygger upp massor av musikalisk momentum och slutar aldrig att utvecklas. Det känns som om avsikten är att skapa en energisk och spännande interlude men det slutar upp med att kännas osammanhängande och som att det kastar ett för brett nät — ett problem som plågar de lägsta stunderna på Making A Door Less Open.
Det finns dock betydligt mer bra än dåligt. “There Must Be More Than Blood” är en nästan åtta minuter lång hyllning till de gemensamma trådar som binder oss samman som människor. De elektroniska texturerna känns mindre som karikatyrer här, och har mer kemi med det akustiska instrumenten — den typen av harmoni som ett elektroniskt men spelar som ett traditionellt band av grupper som Mount Kimbie. Framför allt låter Making A Door Less Open som att det var massor av roligt att göra. Om målet var att nå en bredare publik, så kommer de säkert att nå det; albumet rymmer ett brett spektrum av ljud, och det finns verkligen något för alla här.
Jonah är produktionsstudent vid UW-Madison. De flesta nätter drömmer han att han är Spider-man och hoppas att han en dag ska bli det.
Exklusiv 15% rabatt för lärare, studenter, militärmedlemmar, vårdpersonal & första responders - Bli verifierad!